Ramblin Man Fair, (Dag 2) söndag 26/07 2015

På festivalens andra och sista dag så vaknade jag upp i tältet och märkte att det regnade utanför. Så det var tur att ett så pass bra band som Blues Pills skulle spela tidigt, annars hade det varit svårare att motivera sig ut till festivalområdet. Efter att ha myst själv i mitt lilla tält med en rulle Pringles, några öl och en gin/tonic, samtidigt som bra musik spelades ur resehögtalarna, så var jag redo att trotsa det "typiska" engelska sommarvädret. Blues Pills är ännu en i raden nya svenska band som spelar retrorock med tydliga influenser från det tidiga 70-talet. Hittills har dom bara släppt en fullängdare och en live platta, liveplattan äger jag och den är riktigt bra. Jag hade inte sett bandet tidigare så det skulle bli en av festivalens höjdare för min del..

 (Hatt och skinnjacka = festivalparaply)

Blues Pills, Classic Rock Stage 13:00 (4/5)
Konserten börjar kanonbra och fortsätter att vara det under hela konsertens ca 35 minuter. Perfekt musik att stå och bara njuta till tidigt på eftermiddagen med den obligatoriska ölen i näven. Regn och dåligt väder glöms lätt bort när det är bra musik som framförs. Bandet som består av en gitarrist, en basist och en trummis (i klassisk retrostil) spelar bra och det låter nästan som att man har färdats tillbaka till 70-talet. Sångerskan Elin Larsson är bandets självklara stjärna. Fantastisk sångröst och en riktigt bra frontkvinna. Hon röjer på bra och verkar genuint glad över att så många trotsat regnet för att se dom. En framtida klubbspelning kan bli hur bra som helst. Det enda negativa är att gitarristen inte riktigt håller måttet när det kommer till solon. Han verkar inte vara speciellt tekniskt bra och solona lät rätt platta och tråkiga. Det kanske vore något att anlita en rejält bra sologitarrist i framtiden..

Setlist:
High Class Woman 
Ain't No Change 
No Hope Left for Me 
Elements and Things (Tony Joe White cover)
Little Sun 
Black Smoke 

 

The Quireboys, Classic Rock Stag 15:10 (4/5)
Efter Blues Pills kunde jag söka skydd från regnet under ett öltält. Jag hann med att skåla med lite trevligt folk innan jag drog med mig en öl och rusade mot den stora scenen där The Quireboys precis hade klivit på. Även här var det premiärkonsert för min del. Jag såg sångaren Spike live på SRF tidigare i år, men jag hade aldrig sett The Quireboys tidigare. För att förklara musiken dom spelar så räcker det med att skriva: "rock 'n' roll"! Skitig och toksvängig rock 'n' roll med gitarr, bas, trummor och keyboard/piano. Spikes hesa och riviga röst passar bandets musik perfekt. Dessutom är han en tokskön frontman som verkligen får igång publiken och får oss att känna att vi alla är inbjudna på en enda stor fest. Där och då, på eftermiddagen i regn och blåst, skulle jag inte kunna tänka mig ett bättre band att se. Fan så bra det var!

Bandet spelar i Stockholm senare i höst, oddsen är inte speciellt höga på att jag köper mig en biljett, jag gillar ju rock 'n' roll liksom..

Setlist:
Black Mariah 
Too Much of a Good Thing 
Misled 
There She Goes Again 
This Is Rock 'N' Roll 
Mona Lisa Smiled 
Tramps and Thieves 
Hey You 
Sweet Mary Ann 
7 O'Clock 

 

Mick Ralphs Blues Band, Blues Stage 1605 (4/5)
Mick Ralphs framför allt känd som gitarrist och medgrundare till det fantastiska hårdrocksbandet Bad Company. På Ramblin Man Fair hade han inte med sig Paul Rodgers och gubbarna, utan han hade med sig sitt bluesband. Jag hade inte hört en ton med hans bluesband innan men jag ville spana in honom i bluestältet.

För det första: fantastiskt litet tält med en liten, liten scen. Det blev en riktigt skön och intim stämning! Bandet var inte bara bra, det var helt fenomenalt bra! Den för mig helt okände och betydligt yngre sångaren var hur bra som helst, nästan lite southernrock över hans sångröst. Det passade riktigt bra tillsammans med Mick Ralphs tunga blues. Det gjorde ont i mitt musikhjärta att jag var "tvungen" att lämna tältet efter lite drygt halva spelningen, jag ville spana in nästa band som hade börjat på Classic Rock scenen. Men det var extremt nära att jag stannade kvar och så här i efterhand hade det varit det bästa valet..

 

The Temperance Movement, Classic Rock Stage 16:20 (3/5)
Ut från värmen, stämningen och musiken i det lilla bluestältet och ut i ösregnet till den stora scenen där The Temperance Movement redan hade startat. The Temperance Movement har bara släppt en platta hittills och jag hade inte hört talas om bandet innan jag kollade upp dom inför festivalen. Jag tycker att deras debutplatta är riktigt bra, kanske lite ojämn, men höga toppar. Jag hade också hört att det skulle vara ett bra liveband därför var jag sugen på att se bandet. Men mina förväntningar infriades aldrig riktigt. Visst var det bra och bandet hade rejält med energi på scenen. Kanske var det för att mina tankar fortfarande var i bluestältet eller kanske var det för att jag sett så många bra konserter hittills under dagen. Men konserten lyfte aldrig riktigt för mig. Fortfarande en riktigt bra konsert dock!

Setlist:
3 Bullets 
Midnight Black 
Be Lucky 
Ain't No Telling 
Smouldering 
Battle Lines 
Only Friend 
Pride 
Take It Back 

 

Rival Sons,  Classic Rock Stage 17:35 (3/5)
Ett av mina absoluta favoritband senaste åren, Rival Sons! Jag har hunnit se ett par underbara konserter med bandet. Men under pågående turné så tycker jag inte att dom är lika bra som under tidigare turnéer. Jag som har sett dom så många gånger har lite extra höga krav såklart. Här bjöds det på en ganska tråkig och kort setlist och ett band som kanske inte riktigt hade dagsformen på sin sida. Men Rival Sons är ett sånt där band som alltid bra och en låt som "Torture", fan det blir inte så mycket bättre än så! Kort sammanfattning: stort favoritband som gjorde en stabil spelning utan överraskningar. Det räcker "bara" till en stark trea i betyg.

Setlikst:
Belle Starr 
Electric Man 
Secret 
Rich and the Poor 
Torture 
Pressure and Time 
Where I've Been 
Open My Eyes 

 

Seasick Steve, Classic Rock 18:55 (2/5)
Jag skulle ha sett Seasick Steve redan 2009 på festivalen "Where The Action Is", men förfesten hos Fille var så trevlig att jag bara hann höra sista låten. Därför skulle det bli skoj att få se honom live nu tillslut. Seasick Steve lirar sin säregna "hobo blues" enbart med sig själv och sin trummis på scenen. Han spelar på konstiga, egensnickrade gitarrer med enbart ett par strängar och han stampar takten hårt med foten. Stundtals bra och svängigt, stundtals kul med alla skumma instrument, men det är också långa stunder då det är rätt segt och tråkigt. Som när han plockar upp en tjej från publiken och spelar en sömnig låt till henne. Nja, det kanske inte gjorde så mycket att jag missade honom den där gången 2009 i alla fall. Men en godkänd och stundtals trevlig konsert var det.

Setlist:
Thunderbird 
Bring It On 
Roy's Gang 
Don't Know Why She Love Me But She Do 
Walkin' Man 
Summertime Boy 
Barracuda '68 
Keep on Keepin' On 
Back in the Doghouse 
 
 

Bernie Marsden, Blues Stage 19:45 (3/5)
Så fick jag äntligen chansen att se ett band i det lilla bluestältet igen. Den här gången en till gitarrist från ett stort hårdrocksband, nämligen Bernie Marsden, tidigare gitarrist i Whitesnake. Han spelade med bandet under deras mer bluesiga period innan dom blev på gränsen till pudelrockare på åttiotalet som så många andra band. Jag fick se ännu en höjdarkonsert i bluestältet, Bernie spelade riktigt bra och det var kul att höra lite Whitesnake låtar med Bernie på gitarr. Han har varit med och skrivit många av Whitesnakes största klassiker som Here I Go Again och Fool For Your Loving. En mycket bra konsert i ett riktigt trevligt festivaltält! Högt var det också så det var lite jobbigt när jag tappade ena öronproppen i marken..

Det var synd att musiken på dom tre olika scenerna hela tiden krockade med varandra. Jag hade gärna sett fler spelningar i tältet och även fler på Prog Scenen.

Setlist:
Born Under a Bad Sign (Albert King cover)
Who's Fooling Who 
Kinda Wish She Would 
Key To The Highway 
A Place in My Heart 
Walking in the Shadow of the Blues (Whitesnake song)
Ain't No Love in the Heart of the City (Bobby “Blue” Bland cover)
Sitting on Top of the World (Mississippi Sheiks cover)
Fool for Your Loving (Whitesnake song)
Here I Go Again (Whitesnake song)

Encore:
Walking by Myself (Jimmy Rogers cover)

 

Gregg Allman, Classic Rock Stage 20:35 (3/5)
En riktigt ball bokning! Legenden Gregg Allman från Allman Brothers Band. Allman Brothers Band som tyvärr spelade sin sista konsert tidigare i år. Det här skulle bli en av festivalens riktiga höjdare, speciellt med tanke på att jag aldrig sett honom eller Allman Brothers Band tidigare. Med sig hade han ett stort och generöst band med bland annat en tre man stark blåssektion. Gregg sjöng riktigt bra, ibland sittandes bakom sin Hammond, ibland ståendes med en gitarr. Men efter en lång, lång festivaldag med många konserter så hade jag hunnit bli rätt trött. Så tyvärr stod jag och halvgästpade under vissa partier. Det gör såklart att helhetsintrycket för mig blir sämre. Det hade kanske varit bättre att ge Gregg Allman en tidigare speltid och ge ett band med mer energi och röj sista speltiden. Men det var helt klart en trevlig konsert och en trevlig avslutning på hela festivalen. Efter konserten letade jag upp lite käk och gick sedan och lade mig.

Setlist:
Statesboro Blues (Blind Willie McTell cover)
I'm No Angel (The Gregg Allman Band song)
Come and Go Blues (The Allman Brothers Band song)
Ain't Wastin' Time No More (The Allman Brothers Band song)
Done Somebody Wrong (Elmore James cover)
Call It Stormy Monday (T-Bone Walker cover)
Trouble No More (Muddy Waters cover)
Stand Back (The Allman Brothers Band song)
Soulshine (The Allman Brothers Band song)
Cradle of Civilization 
Don't Want You No More (The Spencer Davis Group cover)
It's Not My Cross to Bear (The Allman Brothers Band song)
Melissa (The Allman Brothers Band song)
Midnight Rider (The Allman Brothers Band song)
Love Like Kerosene (The Gregg Allman Band song)
Whipping Post (The Allman Brothers Band song)

Encore:
One Way Out (Elmore James cover)