Rock 'n' Roll

 

Tidigare i år släppte Bob Dylan en coverplatta med låtar av gamla amerikanska låtskrivare, bland andra Frank Sinatra. På den plattan sjunger Bob Dylan verkligen ut, mer än han har gjort på skiva på tiotals år. Sju låtar från coverplattan sjöng Dylan och även live så sjöng han ut på ett sätt jag aldrig riktit hört honom göra tidigare. "The Night We Called It a Day", "I'm a Fool to Want You" och "Autumn Leaves" var alla helt magiska att höra live. Så otroligt häftigt att sitta så nära scenkanten och se Bob Dylan stå där ensam mitt på scenen med micken i handen sjungandes så känsligt och bra. Med bandet kompande lugnt och stilla bakom honom, rysningar! Dock kunde han skippat ett par låtar från coverplattan till förmån för egna låtar ur hans enorma låtskatt.

I övrigt spelade han hela tio låtar som han spelade på konserten för två år sedan, synd att han inte bytt ut fler låtar. Dylan brukar ju byta extremt mycket bland låtarna han spelar. Förutom coverlåtarna så var det "High Water (For Charley Patton)", "Blowin' in the Wind" och "Love Sick" som var "nya" jämfört med konserten 2013. "Love Sick" var för övrigt kanske kvällens höjdpunkt. Dylan växlade mellan att stå mitt på scenen med mickstativet i handen och att sätta sig ner vid sin lilla flygel, inget gitarrspelande den här gången. Under "Tangled Up in Blue" började han vid micken och avslutade låten vid pianot, snyggt!

 

Precis om för två år sedan var ljudet helt magnifikt, perfekt på alla sätt och vis. Alla instrument hördes lagom mycket och allt lät riktigt snyggt. Som vanligt var även ljuset lågmält och väl passande till musiken som framfördes. Konserten kommer jag alltid minnas eftersom jag hade en sån fantastiskt fin plats. Det var häftigt att sitta så pass nära att jag hörde ljudet från skorna som nuddade scengolvet när han stampade i takt till musiken. Jag kommer minnas konserten för att det stundtals var helt magiskt bra med en Dylan som verkligen sjöng ut. Men konserten slår inte riktigt den tidigare konserten på Waterfront. Han får gärna göra det till en tradition att spela på Waterfront, en helt perfekt konserthall för Dylan att spela på i Stockholm. Jag ser verkligen fram emot att se honom många, många fler gånger. Han verkar bara bli bättre och bättre med åren. Bra konsert och ett kanonsätt att fira min 29-årsdag på!

 

 

Things Have Changed 
She Belongs to Me 
Beyond Here Lies Nothin' 
The Night We Called It a Day (Frank Sinatra cover)
Duquesne Whistle 
What'll I Do (Irving Berlin cover)
Pay in Blood 
I'm a Fool to Want You (Frank Sinatra cover)
Tangled Up in Blue 

 

Set 2:
High Water (For Charley Patton) 
Where Are You (Frank Sinatra cover)
Early Roman Kings 
Why Try to Change Me Now (Cy Coleman cover)
Spirit on the Water 
Scarlet Town 
All or Nothing at All (Frank Sinatra cover)
Long and Wasted Years 
Autumn Leaves (Yves Montand cover)

 

Encore:
Blowin' in the Wind 
Love Sick