Rock 'n' Roll

Jag såg FM för ett par år sedan på Sweden Rock Festival, då hade jag bara hört ett par låtar med bandet. Konserten blev en väldigt stor positiv överraskning, bland det bästa jag såg på hela festivalen. Jag har varit rejält sugen på att se dom igen, så det var ett perfekt första band att se på Ramblin Man Fair. Med en ny platta i bagaget så levererade FM återigen en fantastiskt bra konsert. Spelglädje, en grym sångare, en helt makalös gitarrist och det viktigaste av allt: bra låtar, gjorde att jag stortrivdes i publikhavet. Gillar man melodiös hårdrock/AOR och ännu inte hört FM så tycker jag definitivt att man ska kolla upp bandet! Jag hoppas att bandet kommer till Sverige och gör en egen spelning snart.

 

Setlist:
Digging Up the Dirt 
I Belong to the Night 
Wildside 
Closer to Heaven 
Tough It Out 
That Girl 
Other Side of Midnight 
Bad Luck 

 

Blue Öyster Cult, Classic Rock Stage 16:20 (3/5)

Med tanke på hur bra jag tycker att Blue Öyster Cult (BÖC) är, så är det lite trist att jag bara velat ge dom betyget 3/5 vid dom tre spelningarna jag har sett bandet. Det har aldrig riktigt, riktigt blivit så bra som jag har hoppats på. Konserten på Ramblin Man Fair är det bästa jag har sett med BÖC. Tyvärr fick bandet, som så många andra på festivalen, en allt för kort speltid. Dom har en gigantisk låtskatt så jag skulle kunna plocka ihop låtar för en tretimmarsspelning utan problem. Så det är lite synd att dom inte överraskar mer bland låtvalen, dock förståeligt på en festivalspelning. Nära fyra i betyg! Det får väl bli femte gången gillt innan jag ger bandet ett högre betyg än 3/5...

 

Setlist:
The Red & the Black 
Burnin' for You 
Harvester of Eyes 
ME 262 
Buck's Boogie 
Godzilla 
(Don't Fear) The Reaper
Cities on Flame With Rock and Roll 

 

Jag blir fortfarande glad när jag tänker på förra årets näst bästa konsert, Saxon i Münchenbryggeriet. Jag som har sett dom så många gånger blev helt golvad och gav en solklar femma i betyg:

 

(http://konsert.blogg.se/2014/november/saxon-munchenbryggeriet-lordag-0811-2014-55.html)

Konserten på Ramblin Man Fair var inte i närheten av lika magiskt. Men Saxon och festival är en klockren kombination. Bandet är kända för att aldrig göra en dålig spelning och det är verkligen så. Klassikerna radas efter varandra, men ingen överraskning bjuds det på. Det är inte så konstigt i och för sig med tanke på den korta speltiden bandet fick. Även Biff, sångaren i bandet klagade på den snåla speltiden. "Vi är vana att spela i två timmar!" skrek han från scenen. Stabilt konsert!

 

Setlist:
Motorcycle Man 
Sacrifice 
Power and the Glory 
Strong Arm of the Law 
Heavy Metal Thunder 
And the Bands Played On 
747 (Strangers in the Night) 
Princess of the Night 
Wheels of Steel 
Denim and Leather 

 

Camel, Prog Stage 21:10 (5/5)

Så till kvällens och hela festivalens stora höjdpunkt för min del. Anledningen till att jag valde att flyga över till England för att gå på festival. Jag pratar inte om Scorpions som spelade samtidigt, jag pratar om: Camel! Tidernas bästa progressiva rockband och en av tidernas absolut bästa band över huvud taget enligt mig. Redan 2013 flög jag över själv till London för att se Camel, då på deras första turné på tio år, det är bland det bästa jag har sett i hela mitt liv. Jag är grymt imponerad av gitarristen och sångaren Andrew Latimer som varit så sjuk men lyckats resa sig och numera kan spela live igen. Det finns ingen gitarrist som spelar lika vackert som honom.

 

Setlisten är nästan helt ändrad sedan konserten i London för två år sedan vilket självklart är otroligt kul för ett stort Camel-fan som mig. Vi bjöds på många låtar från "Moonmadness", ett av bandets bästa album. Jag stod absolut längst fram och hade rysningar i kroppen konserten igenom. Jag fick höra den låt som jag allra helst hade önskat att få höra "Air Born". Lyckan var total! "The White Rider", "Song Within a Song", "Drafted" och sagolika "Ice" var andra höjdpunkter.

 

Hela bandet lät lite tyngre och rockigare den här gången än under förra turnén. Riktigt kul att konserten var så pass annorlunda jämfört med konserten för två år sedan. Allt för många band spelar ju samma jävla låtar turné efter turné efter turné. Latimer verkade riktigt pigg och rev av helt makalösa solon bara någon meter ifrån mig.

 

Det negativa var att speltiden även för Camel, headliner på prog scenen, var allt för kort! Tror dom spelade i lite drygt 70 minuter. Jag var helt övertygad att dom skulle få spela ett helt sett men det fick dom inte, Andrew beklagade sig över det från scenen: "vi får bara spela en låt till..." sa han innan dom drog igång en nästan femton minuter lång "Lady Fantasy"! En avslutning i absolut världsklass. Spelar Camel live någonstans i Europa nästa år igen är det jag som bokar första bästa plan.

 

Never Let Go 
The White Rider 
Song Within a Song 
Unevensong 
Spirit of the Water 
Air Born 
Lunar Sea 
Another Night 
Drafted 
Ice 
Lady Fantasy