Nordman, Scalateatern. Tisdag 18/02-2014 (3/5)
Årets första konsert blev faktiskt Nordman på lilla Scalateatern. Nordman är ett band som ofta får skit, många skrattar till lite när bandet kommer på tal. Oförtjänt tycker jag. Bandet släppte tre fina plattor i mitten på 90-talet och tog sedan en paus. Sju år senare gjorde Nordman comeback i Melodifestivalen med låten "Ödet var min väg" (2005). Efter det har ytterligare några skivor släppts utan att nå samma kvalitet som deras tre första. Lillebrorsan var ett fanatiskt Nordman-fan när han var liten och därför är även jag uppvuxen med deras musik. När jag såg att bandet skulle göra en intim, akustisk 20-årsjubileumskonsert så tyckte jag att det vore skoj att dra med lillbrorsan, som inte sett bandet live sedan 1995. Det slutade med att vi bjöd med storebrorsan också, som födelsedagspresent.
Efter käk och ett gäng tisdagsöl på Blekholmen var det dags för konserten som jag hade rätt stora förväntningar på. Bandet på scenen bestod enbart av Mats Wester (nyckelharpa), Claudia Müller (flöjt) och Dani Strömbäck (piano). Låtarna hade arrangerats om till lågmälda, akustiska versioner med stort fokus på sången. Håkan Hemlin sjöng förbannat bra och det skickliga bandet backade upp på ett riktigt snyggt sätt. Gruppens huvudsakliga textförfattare Py Bäckman var gäst under ett par låtar. Det lät bättre när hon körade bakom Håkan Hemlin än när hon själv gav sig på "Stad i ljus", Tommy Körbergs gamla schlager som hon skrivit texten till. En låt som få bör försöka sig på att sjunga..
Tyvärr var ljudet allt annat än bra på Scalateatern. Det lät som att allt ljud kom från centerhögtalarna och att högtalarna på höger och vänster sida var avstängda. Det var ungefär lika halvtaskigt ljud som det brukade vara i aulan under skolavslutningarna. Det dåliga ljudet förstörde mycket av helhetsupplevelsen.
Det blev en trevlig kväll med bröderna och vi fick se en bra konsert, men med bättre ljud och lite bättre låtval hade det kunnat bli mycket bättre.
(Betyg: 3/5)
